Om mallen Kommissionsavtal
I ett kommissionsförhållande har en mellanman, en kommissionär, åtagit sig ett uppdrag för en kommittents räkning, dvs en producent eller en leverantör, att i eget namn sälja eller köpa varor, värdepapper eller lös egendom.
Ett kommissionsavtal behöver inte vara skriftligt. Ett muntligt avtal är lika bindande men det är av flera skäl, bl a bevisskäl, bäst med ett skriftligt avtal.
Tillsammans med mallen får du en pdf-fil som beskriver vilka regler som gäller vid utformandet av ett kommissionsavtal och vilka uppgifter det ska innehålla.
Litet mer om kommissionsavtal
Grundregeln är att kommissionärens lager tillhör leverantören (kommittenten) till dess kommissionären säljer dem till en kund. Det innebär att kommissionären måste hålla leverantörens varor åtskilda från övriga varor.
För kommissionären är kommissionsförsäljning en stor fördel eftersom han eller hon slipper finansiera sitt lager och kan returnera osålda produkter. Hans affärsrisk minskar alltså.
Eftersom det är leverantören som fortfarande äger sina varor, trots att de finns i kommissionärens lager, har denne separationsrätt till varorna om kommissionären skulle gå i konkurs. Den som har separationsrätt till en tillgång har rätt att få ut tillgången innan konkursgäldenärens tillgångar ska fördelas mellan de övriga borgenärerna.
Leverantören har dessutom separationsrätt till de kundfordringar och betalningar som hör till kommissionsförsäljningar före konkursen.
För att separationsrätten ska gälla, måste man alltså kunna konstatera att parterna faktiskt har arbetat som kommittent och kommissionär. Det räcker inte med att det finns ett kommissionsavtal i botten om kommissionären t ex måste betala höga avgifter för att få returnera osålda varor. Separationsrätten faller också om tillgångarna har sammanblandats med kommissionärens övriga egendom. Då utgår man nämligen från att kommissionären äger allt.
Kommissionären måste ha stöd i kommissionsavtalet eller någon etablerad sedvänja för att han själv ska få köpa leverantörens varor (självinträde). Vid självinträde blir kommissionären ägare till varorna. Kommissionären måste då meddela leverantören att det är han som har köpt varorna. Han får inte köpa varorna till ett lägre pris än vad han skulle ha tagit ut om han hade sålt sakerna till en vanlig kund.
Kommissionärer får provision på sina försäljningar. Om kommissionären inte säljer några varor får han ingen ersättning för sitt arbete. En kommissionär har dock rätt till ersättning för telefonsamtal, brev, försäkringspremier och övriga utgifter om det inte avtalats att dessa kostnader ska täckas av provisionen.
Kommissionären tar emot betalningar från sina kunder. Eftersom kommissionären säljer leverantörens varor, är han redovisningsskyldig gentemot leverantören för betalningarna. De pengar som kommissionären får för sin försäljning bör därför sättas in på ett särskilt redovisningskonto om kommissionären inte redovisar pengarna direkt till leverantören.