Om mallen Servitutsavtal
Ett servitut är en form av begränsat nyttjande av en annan fastighet. Servitutet gäller mellan fastigheter, inte mellan fastigheternas ägare.
Nyttjandet kan röra mark, byggnader eller andra anläggningar.
Fastigheterna som ingår i servitutsförhållandet kallas tjänande fastighet (fastigheten som har belastningen) och härskande fastighet (fastigheten som har rättigheten).
Tillsammans med mallen får du en pdf-fil som beskriver vilka regler som gäller vid utformandet av ett servitutsavtal och vilka uppgifter det ska innehålla.
Lite mer om servitut och servitutsavtal
Nyttjandet kan röra
- mark
- byggnader
- andra anläggningar.
Fastigheterna som ingår i servitutsförhållandet kallas
- tjänande fastighet (fastigheten som har belastningen)
- härskande fastighet (fastigheten som har rättigheten).
Exempel på servitut är rätten att
- gräva ner och använda en vattenledning på någon annans tomt
- använda någon annans väg
- ta vatten från grannens brunn
- använda en brygga, ledning, badstrand, parkeringsplats eller något annat på den tjänande fastigheten
- ta ved i någon annans skog
- ta sig fram över tomtmark där ingen väg finns.
Ett servitut måste vara till nytta för den härskande fastigheten, oavsett vem som i framtiden kommer att äga eller bruka den. Det får alltså inte enbart vara den nuvarande ägarens personliga önskemål som styr.
Servitutet behöver dock inte vara en nödvändig förutsättning för att den härskande fastigheten över huvud taget ska vara användbar. Det räcker att de flesta ägare eller brukare av fastigheten skulle uppskatta det komplement som servitutet innebär. Hit hör exempelvis servitut som ger rätt till jakt eller fiske.
Nyttan för den härskande fastigheten ska alltid sättas i relation till skadan för den tjänande. Ett servitut ska alltid leda till en totalt sett effektivare och rationellare användning för de båda fastigheterna.