Direkta kostnader

Direkta kostnader är sådana som kan hänföras till en viss kostnadsbärare, t ex en viss produkt eller en viss kund. I tillverkande företag är direkt lön och direkt material normalt de största direkta kostnaderna. Inom företagsekonomi delas företagets totala kostnadsmassa in i direkta kostnader och indirekta kostnader. Indelningen används främst vid kostnadsfördelning i företagets internredovisning samt inom räkenskapsanalys.

Exempel
Frakt- och speditionsföretaget Delsbosnabben har två delverksamheter; tung trafik och expressbud. Företaget har sedan länge etablerat ett intern redovisningssystem som medför att intäkter och kostnader fördelas ut på företagets delverksamheter. Syftet med detta är att kunna följa upp lönsamheten i de olika verksamheterna.'

När budchauffören Ulf ska få lön är det inte speciellt svårt att fördela lönekostnaden. Ulf arbetar till 100% i budverksamheten. Därför kan hela lönekostnaden för Ulf direkt fördelas på budverksamheten. Detta är en direkt kostnad.

Tyvärr är kostnadsfördelning i praktiken inte alltid så här enkel. Många kostnadsposter är gemensamma för flera kalkylobjekt och måste därför fördelas. Denna kostnadsfördelning ska utformas enligt någon väl genomtänkt fördelningsprincip. I allmänhet bör sådana fördelningsprinciper avspegla varje kalkylobjekts förbrukning av den aktuella resursen (kostnaden).

Exempel
Delsbosnabbens ägare Lars-Åke är också VD och ende chef i det lilla åkeriet. Till skillnad från Ulf i det föregående exemplet kan man inte entydigt fördela Lars-Åkes kostnader till endera delverksamheten. I Lars-Åkes arbetsuppgifter ingår ju att leda och organisera arbetet i båda verksamheterna. Dessutom sköter han de administrativa uppgifterna, såsom fakturering och lönehantering. Lars-Åkes kostnader är därför indirekta kostnader i Delsbosnabben.

Fördelningsmallen för dessa indirekta kostnader utgår från Lars-Åkes objektiva bedömning av om andel nedlagd tid i respektive verksamhet. Han bedömer att den ryckiga och tungadministrerade expressbudverksamheten kräver den största andelen av hans tid, 70%. Resterande tid läggs på arbete med de tunga frakterna, 30%.

Det är viktigt att fördelningsprinciperna utgår från fakta. Om ni är flera om besluten är det viktigt att alla förstår hur fördelningsmallarna ser ut och vilka principer som ligger till grund för dem. Nästa problem är att fördelningsprinciper inte alls brukar vara statiska över tiden. Vid förändringar i verksamheten kan det också uppstå behov av att revidera fördelningsprinciperna. Det här bör man se över med jämna mellanrum. Åtminstone en årlig revidering torde vara lämpligt i de flesta företag.