Konkurs

Med konkurs avses ett rättsligt förfarande som innebär att i princip alla tillgångar som en skuldsatt fysisk eller juridisk person har, tas om hand för betalning av samtliga skulder.

Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag är personligt betalningsansvariga och därför kan dessutom deras privata tillgångar användas.

Genom att förmånsrättsordningen (se förmånsrätt) prioriterar vissa fordringsägare, t ex panthavare, är det i många fall lönlöst att försöka få betalt genom enbart utmätning eftersom det ofta inte finns någon egendom att ta. Det mesta är redan pantsatt genom pantbrev i fastigheten eller på något annat sätt undantaget från den utmätningsbara egendomen. Går det inte att få till en uppgörelse på något sätt återstår en ansökan om konkurs.

En konkursansökan kan göras av en fordringsägare eller av företaget självt. Ansökan lämnas in till tingsrätten som hör till den ort där företagaren finns. Rätten ska ta ställning till om företaget är på obestånd eller inte och om företaget ska försättas i konkurs. Om det är företaget som lämnar in ansökan, finns det ingen anledning att anta att företaget inte är på obestånd och därmed blir det mer eller mindre automatiskt försatt i konkurs.

Om en fordringsägare lämnar in ansökan om konkurs måste denne bevisa att företaget är på obestånd.

Så snart tingsrätten fattat beslut om konkurs får konkursgäldenären eller ombud för denna inte längre fatta några beslut om sin egendom. Konkursförvaltaren tar över dennes roll. De avtal som konkursgäldenären ändå ingår, blir ogiltiga.

Den som är i konkurs får inte driva bokföringspliktig rörelse under konkursen. Den som själv eller vars företag försatts i konkurs kan meddelas näringsförbud av domstol om han eller hon grovt åsidosatt sina skyldigheter som näringsidkare.

Du kan läsa mer om konkurs i vår bok Obestånd.