Skatteflyktslagen

Skatteflyktslagen (1995:575) syftar till att stoppa förfaranden som görs för att åsidosätta de allmänna skattereglerna för att få otillbörliga skatteförmåner.

Lagen gäller inkomst- och förmögenhetsbeskattning.

Skatteflyktslagen innebär att man vid beskattningen bortser från en rättshandling om:

• rättshandlingen ensam eller tillsammans med en annan rättshandling ingår i ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån,

• den skattskyldige direkt eller indirekt har medverkat i rättshandlingen eller rättshandlingarna,

• skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och

• ett beskattningsbeslut på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet.

Om kriterierna är uppfyllda ska Skatteverket vid beskattningen beräkna skatten som om den underkända rättshandlingen aldrig hade gjorts.