Samäganderätt – så funkar reglerna

Makar förväntas dela på hushållets utgifter, men var och en äger sin egendom och ansvarar endast för sina egna skulder. När makar köper saker tillsammans äger de gemensamt det som har köpts.

I de flesta hem förekommer normalt följande olika former av ägande:

• full äganderätt för ena maken
• samäganderätt mellan makarna
• dold samäganderätt för ena maken, och öppen äganderätt för den andre.

Betydelsen av formen för ägandet

Normalt spelar det ingen roll vem av makarna som äger vad. Så länge makarna är gifta får båda använda allt i hushållet, och vid en skilsmässa delar de normalt lika på värdet av allt giftorättsgods.

Vid en bodelning får den make som äger en tillgång räkna bort sina skulder från tillgångens värde innan han måste dela med sig till maken. Ägarmaken har dessutom rätt att bestämma vad den andra (fattigare) maken ska få vid lottläggningen, så kallad anvisningsrätt.

Vid samäganderätt kan varje make maximalt räkna av skulder motsvarande värdet av hans andel i egendomen. Eftersom båda är ägare kan ingen av dem ensidigt bestämma vem som ska få tillgången på sin lott.

Äganderätt

Då en make ensam köper något har han eller hon full äganderätt till det som köpts.

Frun köper en dator för 25 000 kr. Mannen bidrar inte utan hon betalar ­datorn själv och hennes namn står på kvittot. Datorn tillhör frun med full äganderätt.

Mellan makarna spelar det ingen roll om saken köpts genom räntefri avbetalning, lån eller kontant betalning etc. Köparmaken äger saken. Gentemot kreditgivaren har den köpande maken däremot inte full äganderätt förrän skulden har betalats ifall det t ex finns ett förbehåll om återtaganderätt.

Samäganderätt

Då båda makarna betalar för sådant som köps blir de samägare till det köpta. Det spelar ingen roll vem som ska använda tillgången eller om endast ena maken genomför affären.

Mannen köper en dator för 25 000 kr. Frun betalar 5 000 kr av priset. Trots att mannen bestämt vilken dator som ska köpas och att han ensam gjort upp med dataaffären, äger paret datorn tillsammans.

Om makarna inte gjort upp om annat, äger de datorn i förhållande till hur mycket de har betalat. Frun äger därför en femtedel av datorn.

Dold samäganderätt

­Reglerna om dold samäganderätt innebär att en make som bidragit till ett köp i den andre makens namn, kan kräva att få bli delägare till egendomen. Innan den dolda samäganderätten har omvandlats till en öppen äganderätt, är det endast den andre maken som är ägare till egendomen.

Samäganderättslagen

Det är samäganderätt när flera personer köper något tillsammans. Har köparna gjort upp i ett avtal att det som har köpts ska användas i en verksamhet, är det normalt ett enkelt bolag och då gäller inte samäganderättslagen. Då flera personer tillsammans får ett arv eller en gåva är det normalt samäganderätt.

Ägarna måste då komma överens internt om hur samäganderätten ska ordnas. Om parterna inte gjort upp något avtal gäller samäganderättslagens regler.

Ägande av konkreta saker

Om parterna äger konkreta saker som kan skiljas ut från varandra är det inte samäganderätt. Då äger vardera parten sina saker med full äganderätt även om det kan finnas en koppling till något som någon annan äger. Då två eller flera personer t ex äger 250 aktier vardera i ett aktiebolag gäller inte samäganderättslagen.

Makar och samäganderätt

Samäganderättslagen har egentligen inte utformats för att reglera egendomsförhållanden mellan makar. Lagen gäller dock när makar äger saker med samäganderätt. Detta framgår bland annat av för­arbetena till äktenskapsbalken.

Enligt samäganderättslagen krävs samtycke av alla delägare för att man ska kunna fatta beslut om den samägda egendomen. Varje delägare får dock fatta beslut som är brådskande om de andra delägarna inte kan kontaktas. När samägarna är gifta måste dock den make som t ex vill sälja den gemensamma bostaden ha domstolens godkännande om det inte går att få kontakt med maken.

Den av makarna som har störst behov av bostaden och bohaget har rätt att under vissa förutsättningar få egendomen på sin lott vid en bodelning. Samäganderättslagen får inte lägga några ­hinder i vägen för de familjerättsliga reglerna.

Lott i godset

Enligt samäganderättslagen har varje ägare en viss lott i det man äger tillsammans. Med lott menas samma sak som ideell andel. Samägande­rätt kan därför endast gälla en ideell andel av en tillgång som inte enkelt kan urskiljas från hela tillgången. Det kan till exempel vara att äga 10% av en sommarstuga eller 50% av en ridhäst. Del­ägaren äger däremot inte någon konkret del i godset.

Den som betalar 20% av priset för en segelbåt äger en femtedel av båten. Eftersom delägaren inte äger någon fysisk del av båten kan han därför inte besluta att t ex sälja masten, även om masten skulle vara värd just 20% av båtens totala värde. Däremot kan delägaren sälja sin andel i segelbåten utan de övriga delägarnas samtycke.

Detta har stor betydelse om t ex en del av den samägda egendomen skulle minska eller öka i värde. Alla delägare får del av en vinst i förhållande till sitt ägande och ingen av dem kan tvingas att bära en förlust ensam.

En person äger 41% av ett skogsskifte. Om hälften av skogen skulle brinna upp kan han inte hävda att det endast är de andra delägarnas träd som gått upp i rök.

Lag (1904:48 s.1) om samäganderätt 1 §

Fördelning av andelarna

Om det inte finns något bevis för att en part äger en större andel än någon annan, anses tillgången innehas med lika stor andel för varje delägare. Detta är endast ett utgångsläge som varje delägare får motbevisa.

Parterna får också avtala om någon annan fördelning av ägandet. De kan t ex göra upp att en av delägarna ska ha 50% medan de två övriga har 25% vardera osv. Ett sådant avtal gäller även om fördelningen av ägandet inte motsvarar vad var och en har betalat.

Gemensamma bankkonton

Då en make sätter in pengar på sitt eget bankkonto är han ensam ägare till hela behållningen på kontot. Pengar på ett gemensamt bankkonto ägs av makarna tillsammans med samäganderätt. Det kan bli problem att bestämma hur stor del vardera maken äger när löp­ande insättningar på och uttag från ett gemensamt bankkonto görs.

Enligt samäganderättslagen ska varje makes andel bestämmas efter hur mycket han har satt in. Den make som hävdar att han äger mer än den andre måste dock kunna bevisa hur mycket han har satt in i förhållande till sin maka. Makarnas respektive andel i kontot kan också bestämmas på något annat sätt om makarna gjort upp om det.

Makar ansågs ha hälften vardera av bankmedel

Erik och Marta gifte sig 1961. Genom ett äktenskapsförord var samtliga tillgångar enskild egendom. Marta upprättade 1963 ett testamente där hennes dotter från ett tidigare äktenskap skulle ärva allt efter henne.

I juni 1982 öppnade makarna ett gemensamt bankkonto och gjorde flera insättningar och uttag.
När Marta blev hastigt sjuk i februari 1983 tog Erik ut samtliga medel på bankkontot. Därefter avled Marta.

Martas dotter krävde att Erik skulle betala tillbaka vad han tagit ut eftersom pengarna ansågs ha tillhört Marta. Erik påstod att pengarna var hans och kom från bland annat försäljningar av obligationer som han låtit bli att deklarera. Han hade ingen aning om vad som hänt med tysklandspengarna.

Högsta domstolen (HD) konstaterade att makarna enbart hade enskild egendom, men att det var oklart vem som faktiskt hade ägt pengarna på det gemensamma bankkontot. Erik och Marta hade haft rätt att var för sig göra uttag.

Den fråga HD måste avgöra var om pengarna på kontot helt eller delvis tillhörde Marta. Enligt HD var det – mellan makarna – motiverat att utgå från att åtminstone en del av behållningen tillhörde Marta eftersom hon tillsammans med Erik var innehavare av kontot. Enligt lagen om samäganderätt skulle man då också utgå från att hon ägde hälften av tillgångarna – om inte Erik kunde bevisa att hon ägde mindre, eller att dödsboet bevisade att hon ägt mer än så.

HD ansåg att dödsboet inte hade lyckats bevisa att Marta ägt någon bestämd summa av pengarna på kontot. Erik hade inte heller kunnat bevisa att han ägde pengarna. Enligt HD innebar samäganderättslagen i detta läge att hälften av pengarna på kontot skulle anses ha tillhört Marta och hälften Erik. HD dömde därför Erik att betala ut hälften av de pengar som han tagit ut, plus ränta.
(NJA 1988 s 112)

Rättsfallet visar att mellan makarna får man utgå från att var och en äger hälften av pengarna. Den make som påstår att han äger mer än den andre måste bevisa det.

Hade tvisten om pengarna istället stått mellan Martas fordrings­ägare och Erik, hade Erik varit tvungen att göra sannolikt att han ägde hälften av pengarna för att få behålla sin halva. För att få behålla alla pengar hade han varit tvungen att föra fram full bevisning om att han faktiskt ägde allt. 

Kostnader

Samtliga delägare ska dela på kostnaderna för förvaltningen av den samägda egendomen. Kostnaden fördelas mellan delägarna beroende på hur stor andel var och en har i egendomen. De kostnader som kan uppkomma är t ex kostnad för

• att utse en god man,
• gode mannens förvaltning av egendomen,
• auktion.

Om det uppstått en nödsituation måste de som inte kunnat kontaktas för att fatta beslut vara med och dela på de kostnader de andra har haft för att lösa situationen.

Samäganderättslagen 6–15 §§

God man vid oenighet

Om delägarna inte kan komma överens om hur man ska använda tillgången har varje delägare rätt att vända sig till tingsrätten för att få en god man utsedd. Tingsrätten kan då utse någon utomstående eller någon av delägarna att vara god man. Tingsrättens beslut om god man ska gälla för en viss tid.

Den gode mannen är skyldig att förvalta tillgången på bästa sätt för delägarna.

Om delägarna kommer överens om hur man ska göra med tillgången får de anmäla till tingsrätten att de återtar förvaltningen av godset. Då upphör uppdraget att vara god man. Uppdraget som god man kan också upphöra genom att någon av delägarna löser ut de andra eller att gemenskapen upphör på något annat sätt. Det kan t ex vara att den samägda egendomen förstörs.

Samäganderättslagen 3–5 §§

Rätt att kräva försäljning av egendomen

Delägarna kan komma överens i förväg om hur de ska lösa eventuella kommande konflikter om hur egendomen ska användas. Har man inte gjort upp om något, har varje delägare rätt att begära hos tingsrätten att den samägda egendomen ska säljas på auktion.

Tingsrätten utser då en god man för att genomföra auktionen och fördela köpeskillingen mellan delägarna. Det är den gode mannen som bestämmer försäljningsvillkoren, men om tingsrätten på begäran av någon av delägarna har bestämt ett lägsta pris måste den gode mannen rätta sig efter det.

Fast egendom

Då den samägda egendomen är en fastighet kan någon av delägarna kräva att fastigheten ska klyvas istället för att säljas på auktion.

Den av delägarna som vill att fastigheten ska klyvas måste ansöka om klyvning och anmäla detta till tingsrätten innan man har fattat beslut om försäljning. Tingsrätten får dock besluta att skjuta upp auktionen för att ge delägaren tid att lämna in sin ansökan om klyvning och för att se om en klyvning kan godkännas.