Förmånsrätt

Förmånsrätt enligt förmånsrättslagen innebär att vissa fordringsägare har företräde vid konkurs eller utmätning.

Fordringar med förmånsrätt kallas prioriterade medan övriga fordringar kallas oprioriterade.

Först i förmånsrättsordningen vid en konkurs kommer massafordringarna. Det är dels arvodet till konkursförvaltaren och dels de kostnader som konkursboet drar på sig för att fortsätta driften av verksamheten under konkurstiden.

Fordringar med särskild förmånsrätt går alltid före de oprioriterade fordringarna och nästan alltid före fordringar med allmän förmånsrätt (se nedan). Om värdet på den egendom som fordringsägaren har särskild förmånsrätt i är lägre än hans fordran blir det ett fordransbelopp kvar. Den delen kommer då att räknas som en oprioriterad fordran.

Särskilda förmånsrätter är bland annat handpanträtt (se handpant), retentionsrätt, fastighetsinteckning och panträtt i bostadsrätt.

Fordringar med allmän förmånsrätt går alltid före de oprioriterade fordringarna. Den allmänna fordringsrätten gäller i hela företagets tillgångar, eller snarare i de tillgångar som finns kvar efter att fordringarna med särskild förmånsrätt har betalats. De allmänna förmånsrätterna är kostnaden för att försätta företaget i konkurs, arvode till rekonstruktör m fl, en redovisningsbyrås eller revisors fordran på arvode för att räkenskapsskyldigheten fullgörs, företagsinteckningar samt löner och pensioner.

För att anställda inte ska gå miste om löne- och pensionsförmåner finns en statlig lönegaranti.

Alla fordringsägare som inte finns med i uppräkningen av de särskilda och de allmänna förmånsrätterna ovan, är oprioriterade. Dessa har lika rätt till utdelning i en konkurs. Blir det något kvar att dela ut efter det att de fordringsägare som har särskild och allmän förmånsrätt fått sitt, fördelas detta överskott i förhållande till hur stora de oprioriterade fordringarna är.